fundileringar..
nu är jag arg, jag hade skrivit ett skitlångt inlägg, men sen råkade jag markera hela inlägget och ta bort det! Gud va sur jag blir.. Kommer inte orka skriva lika långt igen, men jag kör på.. ååååh!
Iallafall, idag har jag gjort vad jag brukade göra varje dag för ett tag sen, nämligen suttit vid datorn hela dagen, endast med avbrott för lite gitarrspel. När jag sitter hemma hela dagen funderar jag så mycket, jag funderar på allt möjligt.
Idag har jag mest funderat på min skolgång. Jag har gått på tråkiga stavreskolan i snart tio år, och gått i samma klass som i princip exakt samma människor under hela tiden. Även om jag inte umgås med så många på fritiden så kommer jag sakna alla, för jag vet att jag kanske inte kommer se vissa någonsin mer. Nu tänker ni säkert att jag är helt störd, men det är ju faktiskt sant! Om jag väl träffar någon kommer vi säkert bara heja och sen inte säga något mer. Det är absolut inte så att jag inte vill börja på måg, jag tycker det ska bli jättekul!
Men ändå.. i min nuvarande klass vet jag exakt hur alla beter sig och dom vet mycket väl hur jag beter mig. I klass 9a kan jag göra något helt stört men det är ingen som tycker det är jättekonstigt, dom är vana. På måg däremot, ska jag ställa mig i klassrummet och skrika indianrop? Skulle inte tro det! Det jag försöker säga är att jag nog egentligen inte är redo att lämna min störda klass, för jag har inte blivit tillräckligt normal än för att börja i en normal klass.
Även om det har blivit en del fighter så kommer jag sakna klass 9a riktigt mycket, och jag vet redan nu att jag kommer lipa sönder på skolavslutningen! Var beredda på det!
Ni ser! Det är nog egentligen inte så bra för mig att sitta inne och dega hela dagen, då blir det såhär underliga funderarinlägg, men stå ut gubbar!
klassbollen 2004 tror jag att det var.. puss på oss sötingar!
sv: åh, vill inte lämna er! men som jag sa, ja kommer alrig släppa taget om er, ni har alltid funnits med mig och stöttat mig i alla väder och jag hoppas ni känner att jag gjort de samma också. vad som än händer så finns ni alltid där inne i mitt hjärta. och jag lovar dig hjärtat, vi ska träffas! vi ska inte växa ifrån varandra.. om många år ska vi sitta där tillsammans med våra barn och prata om våra liv. de kan du skriva up på. älskar dig <3 då, nu och för alltid.
Du skulle ha tryckt ctrl+z, då hade det kommit tillbaka :)